Cloverfield, tagning 2.

Till skillnad från Bobba tycker jag inte att det bara behövs en massa bra specialeffekter för att göra en bra film, och jag undrar om ens Bobba da Sci-Fi Gimp verkligen tycker det. Visst, ibland kan det hjälpa upp en taskig story med lite välpolerat ögongodis, men jag tror att de flesta trots allt ser igenom det. Varför sög annars The Matrix 2 och 3 så mycket -röv?
De använde faktiskt en ganska så "fancy arse" kamera (eller kameror) i Cloverfield. Ett fåtal sekvenser var filmade med standardupplöst DV-kamera, eller i varje fall en fejkad DV-kamera-upplösning, detta som för att genom bildkvalitén "påminna" publiken om att det faktiskt är en riktig händelse, filmad av amatörer. Det som för min del spräckte den gamla bubblan var att de inte valde att använda sig av DV-kameran (eller illusionen av en DV-kamera) genomgående utan istället filmade största delen av filmen med en dyr fancy arse kamera med på tok för hög upplösning för att förmedla den där dokumentära YouTube-känslan som de har strävat efter.
Detta är förvisso en bagatell i det stora hela då filmen överlag var makalöst intensiv och för genren ovanligt fräsch. I mitt tycke smäller nog bara The Host högre vad gäller originellt grepp på monsterfilm-genren.
Cloverfield lämnade mig omskakad och imponerad, så till den grad att när vi klev ut i Malmö-natten förväntade jag mig nästan få syn på monstret i full färd med att, likt en unge vid en myrstack, halvt vettskrämd demolera staden ner till minsta falafelkök.
Jag missade förresten "förklaringen" till monstrets plötsliga närvaro. Något som skall ha skymtats i periferin i den sista scenen uppe i Pariserhjulet.
DOH!